Elin

I övermorgon börjar jag gymnasiet. Det första steget till vuxenlivet.
Det känns väldigt nervöst. Nästan som att jag ska börja ett nytt liv, ett liv från ruta 1.
Jag kommer aldrig mer att trängas med 9ef vid skåpen, aldrig mer skratta tillsammans i korridoren.
Tänk att det har gått 10 år, 10 år med samma klass. Helt sjukt!
10 år är väldigt mycket, men ändå känns det som att vi stod där på skolgården i våra nya klänningar och skulle ge oss in i ett äventyr, nämligen börja första klass.
Varje dag har varit som en dröm, men man har inte insett det förenn allt är över.
På måndag kommer jag att träffa min nya klass, människor som jag ska få nya minnen med.
Då kommer jag att glida mer och mer ifrån min gamla klass, och efter några månader kommer dom bara vara i det förflutna. Det var inget man trodde när man stod där första dagen i ettan, då trodde man att man skulle minnas det ögonblicket livet ut. Nu, 10 år senare, kommer jag inte ihåg den alls.
Jag är jätte nervös inför måndag, men efter ett år kommer ingen att tänka på den dagen, efter 10 år kommer ingen att komma ihåg den. Vad finns det att vara nervös över?
Alla som börjar den här dagen är nya, ingen känner ingen. Alla har den där nervositeten i magen, den där klumpen som man tror ska växa så stor att man inte kan gå. Det kommer att gå över, det vill jag lova.
Jag har pratat med en tjej som ska börja i min klass, hon är precis lika nervös som jag.
Vi har ungefär samma känsla i magen, den där klumpen. Men vi har försökt att intala oss att allt kommer att gå bra, o det kommer det. Eller hur?

Jag blir vuxen på måndag, men känner mig som flickan på skolgården den där dagen år 1998. 

Det känns inte som att jag skulle passa in på gymnasiet, jag är ju fortfarande så ung. Jag tillhör grundskolan.

Men det är inte så längre, jag har blivit en stor flicka.Det är dags att ta ansvar, dags att börja leva livet.

Jag börjar gymnasiet på måndag, fy fan vad roligt det ska bli!


Det här inlägget skrev jag i min andra blogg dagen innan jag skulle börja gymnasiet.
Nu har jag gått där i 1 år och 6 månader snart. Det finns en sak att säga. Det var inget att vara nervös över.