jag vill inte!

När jag i mellanstadiet började det en ny tjej i min klass som senare blev min bästa vän.
Alla sa att vi var så lika i våra personligheter och även utseende lite. Vi båda var kräftor, och tänkte
därför nästan likadant. När vi varit väldigt nära vänner i nästan ett år och gått inom en rad olika saker tillsammans, både roliga och sorgliga så tröttnade vi på varandra. Vi började bråka för minsta sak, vi tålde helt enkelt inte varandra längre. Vi var alldeles för lika.

När jag sedan började gymnasiet kändes det skönt att hamna i en klass där alla hade olika personligheter och stilar. Med tidens gång blev jag även här väldigt nära vän med en av klassens tjejer.
Alla sa att vi var lika, att vi tänkte likadant och jag kände det också. Vi hade samma åsikter om saker och ting, och fick till och med nästan alltid samma resultat på prov och inlämningar. När jag märkte detta fick jag panik, jag ville verkligen inte att jag skulle förlora en vän till bara för att vi var alldeles för lika. Det blev att jag drog mig undan, blev tystlåten och inte mig själv. Vi fick sämre kontakt och hon undrade om det hade hänt något. Nej, sa jag. Jag ville inte berätta, det skulle säkert bara bli helt fel. Sen fick vi bättre kontakt igen, när jag kände att det gick bra. Nu har vi kommit till det stadiet att vi blir irriterade på varandra ibland, och jag vill verkligen inte att det ska utvecklas och sluta med bruten vänskap! Jag vill verkligen inte! För jag vet att detta är en tjej som jag vill dela många minnen med, som jag vill känna resten av mitt liv. Jag vill inte att vi ska vara så lika som vi är, så därför har jag försökt ändra mig men det funkar inte att spela någon.

Jag vet att vi kommer att klara detta, vi kommer inte att börja bråka. Hon betyder alldeles för mycket för mig.
Hon är min bästa vän, på riktigt. Och det vill jag verkligen inte mista på grund av bråk.

Jag gör allt för att det ska bli bra, det vet du. Vill inte det här som är på väg att hända!

Tyvärr finns det ett uttryck som säger: lika barn leka bäst. Jag vill att det ska vara så, men det är tyvärr inte så. Iallafall inte för mig.


Jag vet att du vet att det är dig jag menar, och allt jag vill säga är att jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0