Elin

Jag satt på bussen en dag och då får jag alltid en massa tankar som kommer upp, en del konstiga men en del normala också. Just den här dagen tänkte jag på det här med tiden. Det känns som att det var igår jag klev in i en ny skola, med nya klasskamrater, nya lärare och nya möjligheter. Det känns som att det var igår som jag fyllde hela 16 år och det känns som att det var igår som jag sommarjobbade för allra första gången i mitt liv. Men allt detta hände för ett år sedan, 365 dagar och det skrämmer mig lite.

Jag kommer ihåg tiden när jag bara var en liten flicka. Då var allt så himla fritt och jag behövde inte tänka eller komma ihåg en massa saker. Jag behövde inte sitta långa dagar och plugga för det där svåra matteprovet, inte heller tänka på att hunden måste ut eller att jag måste städa rummet. Idag behöver jag det, och jag önskar så mycket att jag var tillbaka i livet som flicka. Men den tiden är förbi och det gick så himla fort. Jag har blivit äldre och måste ta ansvar men jag känner mig fortfarande liten för att jag inte hann njuta ordentligt och tiden sprang iväg. Det enda jag kan göra nu är att leva livet jag har idag. Om 10 år kommer jag antagligen att tänka samma tanke, att allt var så underbart när jag var tonåring. Det enda jag kan göra är att njuta just nu, så jag inte känner då att den här tiden också bara försvann med vinden.

Jag och min farmor brukar sitta och prata om när hon var i min ålder och hur tiden var då. Hon brukar berätta att hon också tycker att tiden går så fort, att hon till och med kan undra vart några år tog vägen. Tänk när jag i framtiden sitter på mitt ålderdomshem och tänker tillbaka på det liv som varit och inte minns allt för att det har gått för fort. Jag tycker inte om den tanken, jag vill kunna njuta av livet och komma ihåg alla härliga minnen man får.

Tiden när mina två systrar bodde hemma var för ungefär 10 år sedan, men för mig känns det som att jag fick det största rummet i huset för högst 5 år sedan. Idag har de båda barn, egen lägenhet och bil vilket känns väldigt konstigt. Tiden mellan att de bodde hemma och skaffade familj är skrämmande, jag kommer själv att sitta där snart med egna barn, man och villa.

Jag är redan 17 år, jag och min pojkvän har redan varit tillsammans i sju månader snart, och sommaren 2009 är här och jag hinner verkligen inte med.

När jag känner att tiden går för fort brukar jag gå långa promenader med min hund, lämna mobiltelefonen hemma och bara tänka för mig själv. Det hjälper faktiskt, så om du känner att klockan och tiden bara rusar iväg, så ge dig ut i skogen och var för dig själv en stund.