i skolan
Och så blir det ingen lägenhetsvisning på onsdag, den lägenheten är redan såld :(
tänk om
jag vill inte!
Alla sa att vi var så lika i våra personligheter och även utseende lite. Vi båda var kräftor, och tänkte
därför nästan likadant. När vi varit väldigt nära vänner i nästan ett år och gått inom en rad olika saker tillsammans, både roliga och sorgliga så tröttnade vi på varandra. Vi började bråka för minsta sak, vi tålde helt enkelt inte varandra längre. Vi var alldeles för lika.
När jag sedan började gymnasiet kändes det skönt att hamna i en klass där alla hade olika personligheter och stilar. Med tidens gång blev jag även här väldigt nära vän med en av klassens tjejer.
Alla sa att vi var lika, att vi tänkte likadant och jag kände det också. Vi hade samma åsikter om saker och ting, och fick till och med nästan alltid samma resultat på prov och inlämningar. När jag märkte detta fick jag panik, jag ville verkligen inte att jag skulle förlora en vän till bara för att vi var alldeles för lika. Det blev att jag drog mig undan, blev tystlåten och inte mig själv. Vi fick sämre kontakt och hon undrade om det hade hänt något. Nej, sa jag. Jag ville inte berätta, det skulle säkert bara bli helt fel. Sen fick vi bättre kontakt igen, när jag kände att det gick bra. Nu har vi kommit till det stadiet att vi blir irriterade på varandra ibland, och jag vill verkligen inte att det ska utvecklas och sluta med bruten vänskap! Jag vill verkligen inte! För jag vet att detta är en tjej som jag vill dela många minnen med, som jag vill känna resten av mitt liv. Jag vill inte att vi ska vara så lika som vi är, så därför har jag försökt ändra mig men det funkar inte att spela någon.
Jag vet att vi kommer att klara detta, vi kommer inte att börja bråka. Hon betyder alldeles för mycket för mig.
Hon är min bästa vän, på riktigt. Och det vill jag verkligen inte mista på grund av bråk.
Jag gör allt för att det ska bli bra, det vet du. Vill inte det här som är på väg att hända!
Tyvärr finns det ett uttryck som säger: lika barn leka bäst. Jag vill att det ska vara så, men det är tyvärr inte så. Iallafall inte för mig.
Jag vet att du vet att det är dig jag menar, och allt jag vill säga är att jag älskar dig.
Be You smyckerna är här!
We Will Rock You
Passar perfekt till dig som är en rockbrud
Sweet Dreams
Passar dig som gillar sockersött.
Black Diamond
Är skapad för dig som är en riktig partypingla!
Alla dessa smycken går att beställa, det är bara att maila oss på [email protected]
Skriv vilken av armbanden du vill köpa, hur många, ditt namn, adress och nummer så hör vi av oss!
ett helt jävla år
Ett år. Tänk att det har gått så fort. Jag minns varje detalj. Men det känns inte som att någon av mina närmaste gör det. Jag klarar fortfarande inte att prata om det. Jag håller det för mig själv. Det går inte att stoppa tårarna när de väl har börjat falla. Ett helt år. Men jag minns det som igår.
Idag fyllde sötnosen Ella ett år. Ett helt jävla år. Ursäkta språket, men det är helt sjukt. Det går så fort, hon har blivit så stor. Jag vill iallafall säga grattis, till en underbar ängel.
Kvällen tillbringades med New Moon och fina vänner. Världens bästa film måste jag säga, iallafall just nu.
Jag klarar inte av att skriva mer nu, skriver mer typ imorgon.
Twilightuppföljaren är här!
Lördag blir bäst! Jag, Amanda, Malin, Lisa, Agnes, Jennifer och Frida ska se New Moon.
I can´t wait!
helg
På lördagen vaknade vi och han åkte hem. Jag drog iväg på min racercykel och delade ut reklam. Sen åkte vi till min kusin som fyllde 19. Grattis bästa kusin! Sen åkte jag hem, slängde i mig lite mat och packade för att sedan åka upp till sthlm och träffa alexandra, emilia och andrea. Vi sov i deras nya lägenhet på karlaplan, som föresten var galet fin! Vi lagade mat och kollade på 2 och en halv film. Det var riktigt mysigt!
Idag har jag åkt hem från sthlm och nu sitter jag och pluggar. Ska skriva klart en engelsk bokresention och sedan ska jag förbereda till mediaredovisningen som är imorgon.
Puss på det!
You make my day
Jag kan inte lova dig att jag kommer älska dig föralltid.
Jag kan inte lova dig att vi kommer vara lyckliga tills vi dör.
Men jag lovar dig att jag älskar dig av hela mitt hjärta just nu.
Och jag lovar dig att om vi känner som vi gör för
varandra kommer vi övervinna allt tillsammans.
Jag lovar dig att om mina känslor som jag har för dig just nu
kommer stanna där för resten av mitt liv behöver du aldrig oroa
dig för att du kommer förlora mig.
Jag älskar dig, min värld!
gammalt inlägg
I övermorgon börjar jag gymnasiet. Det första steget till vuxenlivet.
Det känns väldigt nervöst. Nästan som att jag ska börja ett nytt liv, ett liv från ruta 1.
Jag kommer aldrig mer att trängas med 9ef vid skåpen, aldrig mer skratta tillsammans i korridoren.
Tänk att det har gått 10 år, 10 år med samma klass. Helt sjukt!
10 år är väldigt mycket, men ändå känns det som att vi stod där på skolgården i våra nya klänningar och skulle ge oss in i ett äventyr, nämligen börja första klass.
Varje dag har varit som en dröm, men man har inte insett det förenn allt är över.
På måndag kommer jag att träffa min nya klass, människor som jag ska få nya minnen med.
Då kommer jag att glida mer och mer ifrån min gamla klass, och efter några månader kommer dom bara vara i det förflutna. Det var inget man trodde när man stod där första dagen i ettan, då trodde man att man skulle minnas det ögonblicket livet ut. Nu, 10 år senare, kommer jag inte ihåg den alls.
Jag är jätte nervös inför måndag, men efter ett år kommer ingen att tänka på den dagen, efter 10 år kommer ingen att komma ihåg den. Vad finns det att vara nervös över?
Alla som börjar den här dagen är nya, ingen känner ingen. Alla har den där nervositeten i magen, den där klumpen som man tror ska växa så stor att man inte kan gå. Det kommer att gå över, det vill jag lova.
Jag har pratat med en tjej som ska börja i min klass, hon är precis lika nervös som jag.
Vi har ungefär samma känsla i magen, den där klumpen. Men vi har försökt att intala oss att allt kommer att gå bra, o det kommer det. Eller hur?
Jag blir vuxen på måndag, men känner mig som flickan på skolgården den där dagen år 1998.
Det känns inte som att jag skulle passa in på gymnasiet, jag är ju fortfarande så ung. Jag tillhör grundskolan.
Men det är inte så längre, jag har blivit en stor flicka.Det är dags att ta ansvar, dags att börja leva livet.
Jag börjar gymnasiet på måndag, fy fan vad roligt det ska bli!
Det här inlägget skrev jag i min andra blogg dagen innan jag skulle börja gymnasiet.
Nu har jag gått där i 1 år och 6 månader snart. Det finns en sak att säga. Det var inget att vara nervös över.
relaxavdelning
När jag fick se pappret på stugan var min första tanke:
Jag: åh, vi har relaxavdelning! Sweet!
Efter att jag funderat på vad det kunde inebära, var jag tvungen att fråga.
Pappa: det är när det står två stolar utanför bastun, så man kan vila en stund där.
Jag: jaha...
Jag hade förställt mig swimmingpool, någon som gav en massage varje kväll och kanske lite jordgubbar.
Men nej.. så var det inte. Två stolar var det. Jag blev väldigt besviken.
jag är sjuk 11 månader av 12.
Idag mår jag bättre, jag har till och med orkat sitta och sortera 278 reklamgrejer som ska jag ska dela ut i helgen. Duktigt av mig tycker jag. Men efteråt var jag helt död och var tvungen att vila i timme.
