Elin

Jag är körd! Jag ska skriva en krönika tills imorgon... Kommer verkligen inte på vad jag ska skriva om!

Igår var jag med mina söta systrar, det var väldigt trevligt. Vi åt lunch och mös med the bebisar. Sen åkte jag hem till Johan. Vi åkte till hans syster och åt där, väldigt gott och mycket trevligt. Vid halv 9 åkte vi hem, och när klockan slog 21.00 snarkade älsklingen bredvid mig.
Imorse gick jag upp med honom kvart över 5, sen skjutsade han hem mig och åkte till jobbet.
Jag åt frukost och sen gick jag och la mig igen. Nu har jag precis vaknat och min sista dag innan skolan börjar ska tillbringas med massa nödvändiga saker som städning, fixa kläder till imorgon, köpa penna, sudd kalender.

Vi hörs mer ikväll sötnosar!

Jag satt på bussen en dag och då får jag alltid en massa tankar som kommer upp, en del konstiga men en del normala också. Just den här dagen tänkte jag på det här med tiden. Det känns som att det var igår jag klev in i en ny skola, med nya klasskamrater, nya lärare och nya möjligheter. Det känns som att det var igår som jag fyllde hela 16 år och det känns som att det var igår som jag sommarjobbade för allra första gången i mitt liv. Men allt detta hände för ett år sedan, 365 dagar och det skrämmer mig lite.

Jag kommer ihåg tiden när jag bara var en liten flicka. Då var allt så himla fritt och jag behövde inte tänka eller komma ihåg en massa saker. Jag behövde inte sitta långa dagar och plugga för det där svåra matteprovet, inte heller tänka på att hunden måste ut eller att jag måste städa rummet. Idag behöver jag det, och jag önskar så mycket att jag var tillbaka i livet som flicka. Men den tiden är förbi och det gick så himla fort. Jag har blivit äldre och måste ta ansvar men jag känner mig fortfarande liten för att jag inte hann njuta ordentligt och tiden sprang iväg. Det enda jag kan göra nu är att leva livet jag har idag. Om 10 år kommer jag antagligen att tänka samma tanke, att allt var så underbart när jag var tonåring. Det enda jag kan göra är att njuta just nu, så jag inte känner då att den här tiden också bara försvann med vinden.

Jag och min farmor brukar sitta och prata om när hon var i min ålder och hur tiden var då. Hon brukar berätta att hon också tycker att tiden går så fort, att hon till och med kan undra vart några år tog vägen. Tänk när jag i framtiden sitter på mitt ålderdomshem och tänker tillbaka på det liv som varit och inte minns allt för att det har gått för fort. Jag tycker inte om den tanken, jag vill kunna njuta av livet och komma ihåg alla härliga minnen man får.

Tiden när mina två systrar bodde hemma var för ungefär 10 år sedan, men för mig känns det som att jag fick det största rummet i huset för högst 5 år sedan. Idag har de båda barn, egen lägenhet och bil vilket känns väldigt konstigt. Tiden mellan att de bodde hemma och skaffade familj är skrämmande, jag kommer själv att sitta där snart med egna barn, man och villa.

Jag är redan 17 år, jag och min pojkvän har redan varit tillsammans i sju månader snart, och sommaren 2009 är här och jag hinner verkligen inte med.

När jag känner att tiden går för fort brukar jag gå långa promenader med min hund, lämna mobiltelefonen hemma och bara tänka för mig själv. Det hjälper faktiskt, så om du känner att klockan och tiden bara rusar iväg, så ge dig ut i skogen och var för dig själv en stund.

Jag gör. Försökte spela in det också, men det går inte :/

Idag ska jag städa, gå långpromenix med hunden, handla till mig och johan ikväll och sen ska jag åka till honom för han kommer hem ikväll.

Nu ska jag försöka få inspelningsgrejen att funka..

Vi hörs senare!

Gårdagens kräftskiva blev väldigt kort pågrund av att dom äldre på festen fick för sig att dra på krogen, så det var bara för mig och andrea att traska hemåt vid 00. Vi gick till deras nya hus så nu har jag sett det också, det kommer att bli galet fint när det är renoverat!
Imorse åkte jag till Södertälje för att träffa mamma, tanken var att vi skulle övningsköra men jag var så trött och hungrig så vi åkte hem istället. Väl hemma hittade pappa en sommarstuga i vingåker, och tyckte att vi skulle åka dit och kolla.
Så en timma och 40 minuter senare var vi framme och stod framför en liten liten stuga som var ganska slitet.
Vilken fullträff tänkte vi, precis vad vi sökte. När vi senare satt på en restaurang i Katrineholm ringde pappa och sa att stugan inte var något för oss. Det roliga på denna trip var att killen som sålde stugan var bror och son till pappas två jobbarkompisar. Tänk vad världen är liten.

Ikväll ska jag nog sova tidigt, är väldigt trött.

För er morgonpiggna vill jag rekomendera att lyssna på Banit Göteborg imorgonbitti klockan 08.00. Då händer något spännande, något som jag inte kommer att missa.

Äntligen hemma, attans vad skönt!
Vi har solat, bränt rumpan, badat, åkt båt, ätit våfflor, tittat på ugglas "vart fan är min revy?", shoppat järnet, kört en sväng om inne på ullared, spelat kubb typ 100 gånger och massa andra grejer!

Hoppas ni har haft det bra här hemma, nu är jag tillbaka!